torsdag 31 maj 2012

tankar om fönster

 
Fönsterputsning pågår.



Fönster är ju något av det viktigaste för utseendet på ett hus.

Och rätt fönster på rätt hus är en bra tumregel, tycker jag. Villa N hade fått extremt osmickrande nya fönster på sjuttiotalet. För små och utan spröjs gjorde de inte mycket för att bidra till husets skönhetsvärden. Att byta fönster är ju en kostsam affär och när vi skulle göra det var det viktigt att det kändes rätt. Rätt ekonomiskt, estetiskt och byggnadsvårdmässigt. Vi ville ju inte göra samma misstag som på sjuttiotalet och återigen sätta in nya fönster i huset som just nu är moderna men på sikt kommer att kännas så fel. Dessutom ville vi ha fönster som går att underhålla och renovera och som därmed har en chans att följa med huset in i nästa sekel. Alla "underhållsfria" fönster gick därmed bort. Underhållsfria fönster går nämligen inte att underhålla. De måste kastas när de blir slitna.

Estetiskt ville vi återföra huset till sitt ursprungliga utseende och då behövde vi någon som kunde tillverka efter våra önskemål, utan att det kostade skjortan. Vi vände oss till Snickarglädje, men det finns säkert fler mindre fönstertillverkare som tillverkar fönster på traditionellt sätt. Kulturglas, kärnfuru, linoljekitt och linoljefärg, traditionella beslag och specialritade för att matcha fönstren på husets originalritningar gör att huset känns vackert igen. Visste ni förresten att gammalt fönsterglas ger ljusare rum eftersom ojämnt glas reflekterar ljuset bättre.

Många frågar om våra fönster, både här på bloggen och i verkligheten. Folk i renoverartagen stannar till, ringer på dörren och vill veta vilka fönster vi har. 

Nu vet ni :)

  

onsdag 30 maj 2012

ett delmål avklarat

 
Ikväll har det rusats på Norra Djurgården. Bild lånad från varruset.se



Makalöst nöjd med mig själv ikväll.

För här har det sprungits Vårrus i den vackra huvudstaden. Inte långt, bara fem kilometer. Men är nöjd att jag sprang hela vägen och på en tid som var helt ok. Försöker ju komma i form och bli mitt vanliga jag, men det går segt efter minsta lilla skatten. Att få sitt tredje barn vid nästan 40 är tufft för mammakroppen och att sedan lyckas hitta lite egentid för att träna med tre små tidstjuvar hemma är inte alltid det lättaste. Men mina löprundor vid 06.00 på morgnarna innan jobbet (galen tid jag vet, men det är den enda tid som är helt min egen) har givit lite effekt. Nästa mål är Tjejmilen efter sommaren... Men det är ju så roligt att springa lopp. All positiv energi och glada tjejer i alla åldrar som kämpar mot sina egna mål. Det gör att man orkar lite extra.

Kram och godnatt!


  

altantips

 
Altan före och efter behandling.



Dagens inlägg blir ett altantips.

Vi byggde vår altan för fyra år sena och den hade redan blivit grå och tråkig. Inte så mycket stickor, men ful att se på. Grått trä är ju jättevackert, men då ska det vara sådär silverljust. Inte mörkt och flammig. Råkade på en produkt som heter Sioo, som beskrivs som ett miljövänligt giftfritt träskydd baserat på kisel. Träet blir ljust utan att man tillför pigment och ska vara vattenavvisande. Man behandlar en gång och därefter ska det räcka med att såpskura trallen. Ingen mer oljning alltså. Man blir ju alltid lite skeptisk till produkter som lovar allt, men eftersom vi ändå var tvungna att göra något åt altanen var det värt att prova. Och så här långt är vi väldigt nöjda. Efter behandlingen blev träet först mörkare för att sedan börja ljusna efter några dagar. Nu har det gått några veckor och altanen är betydligt ljusare och mer jämnt silvergrå. Enligt tillverkaren ska den dessutom fortsätta att ljusna i ytterligare några veckor. Jag får väl återkomma till hållbarheten efter någon vinters prövningar, men så här långt är resultatet väldigt bra.

Hur gör ni när ni behandlar era altaner?



 
Betydligt jämnare och ljusare i färgen. Altanen är renskurad på förebilderna,
den ser smutsig ut men det är den alltså inte.



 
Om det blir hållbart återstår att se, men vackrare blev det i alla fall.




 



tisdag 29 maj 2012

lekstugelek

 
Småttisarna leker i Loppans lilla stuga.



Världens bästa bygge.

Det kan kännas onödigt att bygga en lekstuga. Det är mycket jobb och de använder den ju så kort tid, är ett vanligt argument (jag tror det var därför jag själv aldrig fick en när jag var liten, trots att jag ihärdigt önskade mig en). Vi var väl också lite fundersamma innan vi byggde Loppans lilla villa Sagolika. Särskilt som vi inte gillade någon av de prefabricerade som fanns på marknaden. Dyra och fula och dålig kvalitet, tyckte vi. Och då återstod självbygge.

Men med facit i hand är det det bästa vi har gjort. De små älskar den och är fullt sysselsatta i timmar i trädgården. Sommar efter sommar. Lekarna går att variera i det oändliga och det är något särskilt med ett alldeles eget hus. Att den sedan passar bra in i stilen här, är gediget byggd och kommer att hålla i generationer samt stor nog att rymma trädgårdsredskap när barnen har växt ur den är ju förstås en bonus som man får på köpet när man bygger själv. Begagnade fönster och överblivet byggmaterial gjorde den heller inte dyrare än de färdiga byggsatser som finns att köpa på byggvaruhusen.

Kram.

   

 
Kaffefrep i stugan. Återstår att spika innerpanel och måla den vit, men det är ju mest för min skull.
Barnen lekrer ju precis lika bra i den som den ser ut nu.




måndag 28 maj 2012

sommarens väska

 
Sommarens väska på hedersplats i hallen.



Måndag igen.

Det börjar kännas i kroppen att det inte är långt kvar till sommar och ledigt nu. Ett års hårt arbete sedan förra långa sommarledigheten. Hjärnan börjar stänga ner och det blir svårare och svårare att komma in i jobb-mood efter helgerna. Men snart är vi där. Långa lediga sommardagar tillsammans. Man kan nästan sträcka ut en hand och nudda vid den. Ledigheten.

Till dess piggar sommarens väska upp. Ett fynd från Lindex som redan är invigd som picknickkorg. Somrigare än så blir det inte :)  




söndag 27 maj 2012

färdiga.

 
Kakelugn med gnistskydd i jämtländsk kalksten. Som det var menat.



Försöker få grepp om det där ordet.

F ä r d i g a.  Vi är färdiga. (Nåja, altan ska byggas, garagetak ska läggas, stenläggning ska på plats, källaren ska bli lek- och spelrum, trappan ska målas och en hel del annat. Men vi är färdiga med den stora återställningen av kök, hall och vardagsrum. Färdiga. Mycket märkligt.) Kalkstenen framför våra kakelugnar var det sista som var kvar och nu är den där. Otroligt vacker och så där på riktigt infälld i golvet och allt. Det känns konstigt och fantastiskt på samma gång att vi verkligen är i mål. Och nu väntar hemma-hos-reportage och allt! Så här tvättas fönster och putsas mässing och fluffas kuddar för fulla muggar. Så spännande att jag smäller av!

Kram på er.
  

 
Golvet är lagt med fris och de duktiga stenläggarna har skurit till kalkstenen så att den passar precis.

 

 
Stenen är inte i ett stycke utan ihopfogad av flera mindre plattor. Men skarvarna är nästan osynliga.

 

 
Golvet före, bara kalkstenen fattas.





 

lördag 26 maj 2012

nästanbröllop

 
Vi firar ett stundande bröllop.



Godmorgon alla fina!

Här har vi en aningen trött bloggerska idag. Men glad och fylld med positiv energi. Igår firade vi nämligen en av mina allra äldsta vänner - vackra M som jag har känt i 30 år i år! -  som  ä n t l i g e n  ska gifta sig. En liten vigsel bara hon och mannen ska det vara. Så enkelt och romantiskt. Och det ville vi ju förstås fira med en bröllopsinspirerad middag bara jag och "mina" tjejer från Afrika. Roligt hade vi som alltid och nu känner jag mig sådär lycklig och upplyft som man bara gör efter en riktig tjejkväll.

Många kramar.
   


 
Vacker dukning, syrener, ett litet brudpar (som för övrigt liknar brudparet ifråga) och en hel kväll full med tjejsnack :) När man är runt 40 börjar det ju tunna ut med bröllop i bekantskapskretsen så man får passa på att njuta av de som är. Och nu njuter vi av M och Ms vigsel om en vecka.



 
Och bloggerskan själv som så sällan fastnar på bild. Känner mig betydligt
bekvämare bakom kameran än framför, men här bjuder jag i alla fall på en bild
 



fredag 25 maj 2012

äntligen kalksten

 
Äntligen är det dags för gnistskyddet framför kakelugnarna att komma på plats.



Godmorgon fredag!

Här i villa N pågår det underliga saker, vi har nämligen hantverkare på plats. Vi är ju så ihärdiga gör-det-självare att det känns mycket märkligt att ha någon annan här som renoverar. Men mycket skönt ska tilläggas. Vi gillar ju att fixa själva och har lärt oss enormt mycket om gamla hus och traditionella byggnadsmetoder sedan vi köpte det här huset. Något som vi dock inte ger oss på själva är sten- och putsarbeten, och det är nog klokt. Det är ett gediget hantverk och är tillåter inga felsteg. Så idag äntligen har vi finfina stenläggare här som lägger den vackraste jämtländska kalkstenen framför våra kakelugnar. Vi ville ha svensk kalksten eftersom det är det naturliga i ett så här gammalt hus och vi valde länge mellan gotländsk och jämtländsk. Valet föll till slut på den jämtländska då den är gråare och inte har så mycket drag av rött i dig som den gotländska. Båda är otroligt vackra, men den här kändes bäst hemma hos oss.

Efter-bilder kommer så fort mina gubbar är klara!

Kram.

   

 
Att köpa stenen i ett block hade blivit alldeles för dyrt, så vi fogar samman flera mindre plattor.




tisdag 22 maj 2012

strålande dopdag

 
Stockholm flaggade idag!



Hej fina ni!

Har ni det bra? Själv har jag en sådan där vecka när man knappt hinner andas. TOKmycket på jobbet med mötenmötenmöten och saker som bara måste bli klara. Dagis stänger tidigare två dagar och har helstängt en dag. Kära mannen är på resande fot idag och måste ta sig ut till ön för ett ömöte på lördag. Stora sonen hade lunchmatsäck idag och lilla dottern på torsdag. Stenläggaren kommer (äntligen!) på fredag och lägger kalksten framför våra kakelugnar. Och jag har planerat i roligheter med "mina" tjejer på fredag kväll. Alltså, puh! Varför är det så att allt ska ske samtidigt? Nästa vecka händer absolut ingenting som en ironisk kontrast.

Gnäll, gnäll. Nu till något roligare. Lillprinsessans dop. Se så fint de flaggade i huvudstaden när jag var ute på lunch idag! Och precis när jag gick förbi slottet sköt de saluten. Fantastiskt fint och stämningsfullt :)

Ha en skön kväll så hörs vi snart.

   

söndag 20 maj 2012

skön kväll hemma i stan

 
Oj, så härlig trädgården är så här års!



Och så var vi tillbaka i stan igen.

Lika skönt som det är att åka bort, är det ju att komma hem. Och trädgården är verkligen ljuvlig så här års, med allt som blommar. Allra bäst gillar jag den i skymningen, när solen börjar gå ner och allt glittrar nyvattnat och friskt. Vi har en smal entrégång som löper mellan vårt garage och grannen. Där har vi planterat en "allé" av träd invid staketet. Dels för att ge höjd åt perennarabatten, dels för att få lite insynsskydd i vår yttepyttelilla stadsträdgård. Men mest för att det är vackert. fyra vita uppstammade syrener och ett klotkörsbär. De är fortfarande klena och ynkliga, men om några år kommer det bli ett tak av  grönska och blommor.

Nu är det snart dags att få lite skönhetssömn och ladda för en ny vecka. Men med kvällar som den här känns det inte så illa alls.

Kram på er.  


lördag 19 maj 2012

byggnadsvård på landet

 
Inte ens på semestern kan vi hålla oss från att måla lite... Här en burk gulockra från Gysinge.



Vilken skön lördag vi har.

Sol, tillsammanstid, god mat och en gnutta byggnadsvård. Jag vet, det verkar lite rubbat, men vi kan verkligen inte bara vara lediga utan att hitta på ett enda nytt projekt. Efter ett par dagar klättrar jag på väggarna och så drar vi igång något, trots heliga löften om motsatsen. Men det är ju avkoppling. På vårt sätt. Och jag tänker att det är lite mer av ett skapande, än ett renoverande. Och då verkar det inte lika knäppt. För det vet ju alla, alla konstnärer och andra kreativa själar måste skapa hela tiden :)

Här på ön bor vi ju i ett torp byggt någon gång på 1800-talet. Ni vet, torpargrund och vedspis, glasveranda och rörspis, falurött med snickarglädje. Hemma i stan har vi ju också ett gammalt hus, från 1909, men det har en mer stadsmässig stil med sin putsade fasad, höga takhöjd och kakelugnar. Vi renoverar ju så gott vi kan enligt byggnadsvårdsprinciper och hållbarhetstänk, men inredningen i stan blir ju en blandning av gammalt och nytt med en bohemisk touch. Här på landet vill jag hålla det enkelt och torparlikt.

Vi har ju ärvt vår del i skärgårdshemmanet, och är nu fjärde generationen (vad jag vet men kanske finns det fler?) som bor här, och inredningsmässigt är det ungefär som det var när vi tog över. Men det kliar i fingrarna att få sätta vår egen prägel på huset. Och att få ta hand om det lite. Stryka fasaden med ljus faluröd, och fräscha upp pärlsponten inomhus med ett lager ljusgrå linoljefärg, måla om ärvda möbler med engelskt rött och gräddvitt, byta ut tyger mot nya i oblekt linne och enkla blå ränder.

Men det får bli lite i taget. Idag tog vi tag i något av det viktigaste. Entrén. Ytterdörren målades om i gulockra. Vi byggde en ljugarbänk precis utanför, snyggade upp i de närmsta rabatterna och löste den eviga leksaksförvaringsfrågan. Så nu sitter jag här ganska nöjd med ett glas vin i dagens sista solstrålar.

Kram.



 
Vår entré ligger i norr och är skuggig och mörk. Så lite extra krut behövs för att få den hemtrevlig och inbjudande. Första steget var att måla om dörren med ockragul linoljefärg från Gysinge. Taket ovanför är byggt av pärlspont och har med största sannolikhet varit vitt från början, men någon som målade huset var rationell och målade hela rasket rött. Vilket ju bara gör det ännu mörkare här. Det ska blir vitt igen. Hela fasaden skulle förresten behöva ett nytt lager falufärg och de vita snickerierna behöver en uppfräschning, men vi tar det lite i taget.



 
En lår av det enklaste slaget blev med ett lager falufärg den perfekta förvaringen för alla uteleksaker. När jag ser bilden inser jag hur illa de svarta stuprören passar på huset, de borde vara vita för att smälta in i knutfärgen.




 
En ljugarbänk fick vi också till. Egensågad planka från tall från egen skog, den skulle ha blivit en bokhylla, men det mesta blev en vedbod och denna sista plankan blev en ljugarbänk. Praktiskt och bekvämt och tillräckligt hög för att kunna gömma alla leriga stövlar.





fredag 18 maj 2012

picknick vid fiskebodarna

 
Dagens utflykt; en picknick vid sjöbodarna.



Hej alla fina!

Har ni det bra? Här fortsätter solen att stråla, men det har blåst friskt idag. Vi packade matsäcken och tog en promenad till grannbyn här på vår ö. Hittade lä bakom fiskebodarna och mumsade smörgåsar och drack oboy. 

Nu sover alla trollungar och jag och älsklingen njuter av lugnet medan en brasa knäpper i vedspisen. Inget är väl så skönt som de här långsamma kvällarna på landet.

Ha det fint. Kram.   





torsdag 17 maj 2012

lata dagar på solens ö

 
På väg mot vår ö i morse. Strålande sol och inte alltför gungigt på fjärden.



Har ni en skön ledighet?

Vi tog vår lilla båt och styrde ut mot ön i morse. Vädret blev bättre och bättre ju närmre vi kom och väl ute strålade solen. Vi blir här hela helgen och njuter av att bara vara lediga och tillsammans. Det har varit ett par snurriga veckor hemma i stan med mycket på jobbet, så jag känner mig verkligen värd några lata dagar.

En lunch på glasverandan, långpromenad till andra sidan ön, massor av utelek och tvagning av lortiga trollungar i baljan framför vedspisen i köket har vi hunnit med. Imorgon tror jag det bli en utflykt med picknick om vädret tillåter. En joggingrunda ner till sjöbodarna. Och kanske påbörja den där romanen som blivit liggande så länge. Mer än så behöver det inte vara. Det är ju lugnet vi vill åt.

Ha en fin kväll så hörs vi igen. Kram.

   

 
Det är kargt på ön så här års. Våren här ligger flera veckor efter den på fastlandet. Men lika vackert för det tycker jag. Titta på de uråldriga päronträden, som sagoträd med sina lavar. Och ormbunkarna som ännu inte slagit ut. Som undervattensväxter. Och liten V på upptäcktsfärd på berget.




 
Inne är det fortfarande lite nyvaken efter vintern. Kakelugnen välkomnar i salen, glasverandan väntar fortfarande på renovering, kanske blir det i år. Kanske inte. Kungasängarna i kammaren är renbäddade för året. Och stora sonen gör det man alltid har gjort i sommarhuset. Läser gamla serietidningar. Här en Finn och Fiffi från när pappan var liten.